Closure fo' sho'
Igår kände jag att jag behövde få closure från daniel..så jag slängde iväg ett kort mail där det typ stod varför jag slutat prata med honom o det var typ allt.
Fick tillbaka ett lång mail där det stod hans lame ass förklaring till varför allt hände etc etc *bullshit* o att han ville försöka igen.inte en glimt av tvekan att jag skulle svara ja. Major head-fuck ett tag, tyvärr i en liten stund av svaghet från min sida funderade jag faktiskt på det..men sen med hjälp av alli o astri så insåg jag att jag inte kunde göra det, för så många olika orsaker som ni som läser troligen redan vet. Så jag svarade med ett kort mail att han hade sårat för mig för mycket för att jag ens skulle kunna tänka mig att försöka igen. Trodde att allt var slut då o avslutade kvällen med ett mycket trevligt samtal med en topless london-kille haha.
Men så fel jag hade..gick in imorse o hade fått ett mail från honom där det stod att jag själv valt att bli sårad (jo verkligen..duh!) o min nästan favvo del var slutet.."feel conviction" typ wtf!!! menar han att jag ska betala för att jag nobbade honom eller?? låter fan nästan som ett hot i mina öron haha. Men jag kan bara säga att all tvekan jag hade igår försvann direkt!! nu har jag äntligen fått closure o kan gå vidare på riktigt o inte fundera på om jag gjorde rätt..för damn right att jag gjorde!
If its not forever, if its just tonight oh its still the greatest
Rubriken sammanfattar detta inlägg väldigt väl (iaf om jag får exakt det jag vill)
Efter mycket tvekande, ångest, rädsla o oro så frågade jag. Hon svarade varken nej eller ja. Men hon sa att hon skulle kolla upp hur de jobbar o så. Fast jag fick intrycket att det kommer bli ett positivt svar, för jag var helt säker att hon skulle säga nej direkt, men icke. Hon sa också nåt om att hon skulle kanske kunna ta ledigt.
Hoppas, hoppas, hoppas!! Vet att man inte ska bli för glad innan nåt är säkert, men jag kan inte hjälpa det nu. Sitter o dagdrömmer. Kommer komma fram till london senast 8, hela saken börjar 8, men det tar bara 9 minuter att gå från tågstation, o de börjar inte spela förräns 9. Men troligen åker jag så jag kommer dit typ 4-5, för då hinner jag träffa lite folk o så, förhoppningsvis kan nån, london-killen eller joe, möta mig vid station. Titta o stirra på honom när han spelar gitarr, prata med honom o dyl. när de inte spelar o sen följa med honom hem o sen åka med tåg 8-9 på morgonen.
Måste veta snart om jag får åka..för jag har massa försköningsaker att göra, typ raka benen etc o vara någorlunda fin :)
skulle inte vara så bra om jag kom med fettigt hår, inget smink, håriga ben o underarmar o så..haha
kom o tänka på en annan sak...kan inte dricka kopiöst mycket då jag måste upp tidigt o jobba dagen efter..o när jag aldrig träffat nån av människorna där heller.
Kommer inte kunna bli smal heller...gahh! han har dock redan sett mig från min värsta sida o inte sprungit iväg (kultur bbq i sörvik nån? :P)
Han får typ nästan helt enkelt ta mig som jag är haha.
Huvudet känns tomt..jag återkommer när jag vet exakt
All i want is to be home- foo fighters
London-killens band, Ihbnia ftw :P, har en spelning i London den 6:e november, vilket är en torsdag, alltså en veckodag, alltså jag jobbar. Men fick sms, out of the blue från ingen mindre än *drumroll* joe idag. Han frågade om jag skulle på spelningen för london-killen ville se mig. Självklart blir jag glad o sådär fnittrig som bara jag (plus alla bitchiga, jobbiga amerikanska tjejer i varenda såpa) kan bli när nåt handlar om min babe. Tittade upp tåg som skulle ta mig till London 7-8 o sen ta mig hem kl. 1-2. Alltså skulle det här kunna gå vägen om (peppar, peppar ta i trä) föräldrarna jobbar bra dessa dagar. På torsdan skulle jag alltså hinna ta barnen till skolan, göra allt jag behöver hemma o sen åka med tåget, mot London-killen o joe..o musik, o en skön, skön säng, som jag kanske får dela med nån. På fredan skulle jag komma hem i tid att hämta barnen från skolan, skulle alltså behöva att nån av de kan göra iordning barnen o ta dem till skolan. Skulle inte heller missa min älskade matte, då de har två tider för samma kurs då det var överfullt på fredan, alltså la de in en lektion på tisdagar, samma tid o exakt samma kurs. Det "enda" jag behöver göra, förhoppningsvis imorrn, är att fråga ifall detta skulle gå för sig, ska även säga att jag så gärna vill åka ner o stödja min bästa kompis vars band spelar, att jag kan jobba hela helgen efter, samt att de kan dra den dagen av min lön.
Vill detta så gärna, det skulle vara helt perfekt, träffa london-killen o joe, lyssna på deras kick-ass musik, förhoppningsvis sova i ett mycket speciellt rum o sen åka hem.
Skulle alla som läser detta önska mig lycka till imorrn...jag måste få de att säga ja! (men maci oroa dig inte..ska inte bli helt deppig om det inte funkar...bara lite hehe)
Måste få detta att funka! Vill så gärna ha lite glädje o kärlek i mitt liv
Sex on fire
Så underbara samtal vi har..om verkligen allt! allt mellan himmel o jord o jag känner mig så säker med honom, så jag kan prata med honom om allt.
Senare på dagen pratade jag med joe också..o han sa att han uppenbarligen tycker om mig. Deras gemensamma kompis hade berättat för joe att han hade umgåtts med honom häromdan o han hade visat fullt med bilder på mig, o sagt "isn't she nice??" så deras kompis berättade att han definitivt gillar mig. Gud vad glad jag blev när jag hörde det..alltså han hade ju själv berättat igår..men att höra det från dem var utöver det jag nånsin drömt om.
Gud vad jag längtar ännu mer tills jag åker ner till London nu..o jag ska banne mig inte vara blyg o tråkig..jag ska ge full rulle..jag ska få honom!! jag lovar er!! kommer ju vara med honom mest då, som ni redan vet, det är i hans hus jag ska sova i....gud vad kul!!
Jag har nu bestämt mig för att åka i början av november.antingen den 1:a till den 2:a eller 8:e till 9:e..så mindre än en månad kvar!! Gud vad jag vill det här..mer än nåt annat..jag klarar av ett långdistansförhållande om det är med honom o bara i samma land..tåg är inte så dyrt..så jag skulle kunna åka ner en gång i månaden eller nåt. Gud..om du finns..snälla gör så att det här blir bra...han är så perfekt..han är snygg, söt, sexig, rolig, omtänksam, älskar musik, lär ut gitarr till barn, lång, mörkt hår, får mig att må bäst, får mig t.o.m att fundera på att ta ett stort steg...vill så gärna!! vill ha honom..vill vara hans, vill pussa honom, krama honom, mysa med honom, lyssna på musik med honom, lyssna när han spelar gitarr, gå ut o festa med honom, dansa med honom, vara med honom när han sover, skratta med honom, promenera med honom,allt! jag vill göra allt med honom!
Ni kanske tänker att jag jämt säger så här...nej..inte i samma utsträckning, den enda som har varit nära/mer är joe..ni kanske också tänker att det är konstigt att han är kompis med honom..varför skulle det vara konstigt? det är london-killen jag gillar fullt ut..det är inget lamt försök att vara nära joe,....visst kommer det vara kul, för han är en av mina bästa kompisar..men jag vill det här bara för att få min london-kille...o för att vara helt ärlig skiter jag fullständigt i om ni tycker jag är galen etc..bara jag är lycklig säger jag bara.
Ska sluta mitt inlägg nu..o hoppas innerligt att han kommer online.
Puss
better or worse?
Han sa att han skulle kunna försöka ha ett förhållande med mig, för han börjar gilla mig, men att han inte klarar av långdistansförhållanden o allt vad det innebär....o jag blev glad, självklart liksom, men samtidigt ledsen...att veta att han gillar mig men inte kan/vill ha nåt förh¨ållande just nu..för han sa att han vill ha nån som kan ge honom en kram direkt han behöver det..nån han kan ringa o få dit han vill direkt...o det förstår jag självklart..vill jag ju också ha....men jag vill bara försöka...om det inte funkar så ok.kanske en mindre kompis (bästa kompisen typ tbh)....om det funkar..så underbart!
Han har iaf erbjudit sitt hus för mig att stanna i när jag kommer dit (troligen 6 eller 8 november ^^) o vi får väl se vad som händer då...ni kan ju bara gissa vad jag vill ska hända..för jag tänker inte lämna ut mig till er för mycket.
God natt alla jag älskar innerligt! hoppas att ni nånsin lär känna nån lika underbar som honom
Broken hearts and mended dreams
There's a first time for everything.
För första gången i mitt liv är det jag som brutit nåns hjärta, istället för att få hjärtat brutet. I mitt sjuka sinne trodde jag att folk gör det för att det är kul, men jag känner mig hemsk! men jag vet att det hade varit jobbigare om jag "led him on". Smickrad var jag, är jag, men jag kände inte samma sak som honom. Men känner mig dock som en hemsk människa...då kan jag bara tänka mig hur det känns att nobba nån man faktiskt tycker om.
Har nu nånstans att sova när jag väl åker ner till London!! (o ni behöver nog inte gissa vem som har erbjudit sitt hus) Blev så glad!! =) han sa också, idag, att jag är den enda han längtar till att prata med på msn numera.
Fick en liten chock när jag gick igenom mina mottagna filer o konversationer på msn. Jag sorterar konversationerna efter storlek o vem ligger först, om inte london-killen. Har chattat med honom en månad o han leder stort över Joe som jag har sparade konversationer sen min födelsdag i mars. Jag kan med säkerhet säga att vi har pratat väldigt mycket, o det är jag glad över! Älskar att chatta med honom, älskar att känna honom! =)
Long time no blogg
Allt började med fredagen.
Åkte till sjukhuset för att undersöka mina knölar, o vad tror ni hände då? Jo inga knölar o ingen smärta, typiskt mig! men iaf så åkte jag tillbaka till hemmet o fortsatte jobba. Det blev kväll o jag väntade nervöst hemma på att the family skulle komma tillbaka så jag kunde gå nån gång, men hade inte otrevligt i min väntan, hade nämligen sällskap av både alicia o london-killen. Men 19:20 fick jag äntligen börja min resa. Småsprang till Brooklands Metro station o väntade där på metron till Piccadilly, såg många åka förbi men inte en enda stod det piccadilly på, men väntan där var inte heller fy skam då det bor ganska snygga killar i Manchester. Väntade o väntade o fick smått panik när jag kollade på klockan, fick nog av väntan o frågade en kille vilket "tåg" jag kunde ta, han svarade att det kvittade vilket, alla gick till man picc, så nästa som kom gick jag på, skön o lugn resa tills den stannade mitt på banan i ca 5 minuter, tid jag inte hade, men till slut började den åka. Jag inser, när jag åkt en bit att den inte alls går till piccadilly, så jag går av o frågar några snälla tanter om de vet när tåget går dit, de svarar att metron inte går dit idag, känner tårarna komma fram, notera också att kl. var 20:30, o mitt tåg gick 20:42, de säger att jag kan gå dit, tar kanske 10-15 minuter trodde dem. så mot alla odds börjar jag gå snabbt/springa, känner tårarna komma o svetten droppa. mot alla odds kommer jag fram till biljettluckan, köper mina biljetter o hinner med tåget. Sitter ner o insikten kommer, tillsammans med en sjuhelsikes huvudvärk. Tåget börjar åka.
Under resan kommer det på en kille, ganska söt, som sitter snett mittemot mig, jag sitter i min egna lilla värld me känner att nån tittar på mig, kastar en hastig blick mot killen som snabbt vänder bort blicken o ansiktet, men jag hinner se ett litet leende, lite då o då tittar han på mig, men vänder jämt bort blicken när han inser att jag ser honom. Tyvärr går han av i York. Little did i know att två andra killar kliver på, fulla som as, o sitter vid bordet snett mittemot mig, den enda som snackar med mig på hela resan. De skulle också till S-boro o vi pratar om ålder (de säger att jag omöjligt kan vara 19möjligen typ 15-16) o den äldre av killarna säger att han är 20, den yngre killen rättar honom o säger att han är 21, han förklarar då att han var i fängelse när han fyllde år o därför hade glömt bort det. När tåget väl anländer till mitt hjärta min själ, mitt liv, min luft så säger de hejdå flera gånger.
Orkar inte skriva nå mer nu, då jag tror att jag börjar bli sjuk :(
Plastic Tramp
Har ont i hela kroppen o jag vet inte varför, mina två armhålar gör jätteont o varje gång jag sträcker armarna för att göra vad som helst så drar jag snabbt tillbaka de då det gör för ont. Hittade också några små knölar under armhålorna, folk har sagt åt mig att inte oroa mig, men tyvärr kan det inte hjälpas o detta resulterar i att jag känner mig mycket nere, orolig o allmänt ångestladdad. Skulle vilja kura ihop i sängen o sova o gråta..men jag kan inte..för så många orsaker..har så ont!! både i hjärta, själ o kropp..vill inte tynga ner nån..det är inte därför jag skriver, söker inte heller efter sympati..vill bara få utlopp för mina känslor, funderingar o rädslor.
