There's nothing really i can say, but "sorry mate" and walk away

Ibland får jag en så stark känsla att bara ge upp, om jag inte hade min stolthet (samt London-resan, Maria kommer hit, mamma kommer hit, måste betala av datorn etc etc) så hade jag fan gjort det...ibland orkar jag inte o vill gråta, men kan inte...ungarna kan vara så sjukt kaxiga o jag säger åt de så många gånger så jag orkar inte!!! O JAG HATAR NÄR BARN TJAFSAR EMOT O INTE BARA KAN ACCEPTERA NÅT!!!!! Känner mig så sur så sur!!!
Men ska åka upp till Scarborough på fredag, kommer dock inte komma fram förräns efter 23, men det skiter jag fullständigt i! Även om jag måste sova på tågstation bryr jag mig inte..jag ska åka till mitt älskade Scarborough på fredag, träffa min älskade mor o syster, bitcha hela helgen över mitt jobb, pubba tills jag dör (nej..bara nästan..o nu har jag bestämt mig..jag ska dricka tills jag blir full,,inte bara en ynka öhl..nej!), o ta det lugnt..men det värsta är att jag inte kan slappna av helt, de finns alltid fastetsade i mitt minne..gaah! orkar inte!!
Nej...från o med idag blir det nedräkning o mitt "happy place", (som förövrigt är Kärrsvedsvägen med min familj o mina kompisar, samt bev o mamma scan.)
5 timmar och 3 dagar.

Kommentarer
Postat av: Alicia

Du klarar det Lis! För du är bäst, och en stark, självständig kvinna! Tänk så mycket starkare du kommer att vara efter detta, och se fram emot alla härliga stunder istället :) <3

2008-09-30 @ 18:25:22
URL: http://aliciaj.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0