meetingplace

borde bli bättre på det här, men känner inte ett stort behov av att skriva, vete fan om det beror på att inget intressant händer i mitt liv (inte sant!!!) eller om jag inte behöver hjälp då jag har sjukt underbara kompisar här som hjälper mig med allt möjligt, säger åt mig när jag är crazy lady (vilket händer ganska ofta) och ger mig råd och tröst när jag behöver, och som går ut och dricker med mig och försöker para ihop mig med killar som jag inte behöver eller bara är där när jag måste berätta oviktiga saker, som får mig att skratta på jobbet, som kramar mig när jag behöver, slår mig när jag behöver och vissa som irriterar mig till den grad att jag vill slå dem, men som jag tillslut förlåter, för det är ju det man gör och livet är för kort att vara sur på folk, man behöver så många bra kompisar man kan i detta liv, annars klarar man sig inte.
I början, när jag flyttade hit, och inte riktigt hade nån hade jag riktig hemlängtan, jag grät och grät, men vägrade ge upp, så jag kämpade och kämpade lite till, och tillslut hittade jag mina bästa kompisar, bästa vänner och helt enkelt bästa människor som jag nånsin hade kunnat hoppas på att träffa.
Ni som läser detta (om nån) kanske undrar varför jag skriver detta, inte för att säga att jag har ersatt er och inte längre behöver er, nej nej, verkligen inte! men helt enkelt för att ni ska veta att jag mår bra, att jag har det bra, att jag överlever!
Jag känner mig äntligen redo för att "move on", det är ingen idé att vänta på att Han kanske eventuellt ändrar sig, nej! Har pratat med J.P. ganska mycket, o tycker om honom och vi ska träffas för en drink på söndag, vilket jag längtar till! men jag har också bestämt mig att ta allt väldigt lugnt, inte som jag har gjort förut, med D, J, P och D, nej denna gången ska jag ta det lugnt, bara ha lite kul, inte fästa mig, inte förvänta för mycket, bara ha kul och se vart det leder.
Men jag kommer aldrig glömma Honom, han kommer alltid, vare sig jag vill eller inte vissa stunder, vara i mitt liv. Bara imorse ringde han och sa att det hade läckt i hans hus och det var vatten överallt på golvet, han hade behövt dra upp hela sovrums golvet, gud vad jag tyckte synd om honom, men ändå skrattade jag, inte för att jag är elak, utan för att det lät så roligt när han berättade. Det är också vad kompisar gör, skrattar när nåt sånt händer.

Har lyssnat på en låt på repeat väldigt många gånger nu, jag fullkomligt älskar den nu, men jag vet att om några dagar, om jag fortsätter så här, kommer jag hata den! men man ska inte grubbla på framtiden, just nu älskar jag den!
Jamie T, Sticks 'n' Stones! lyssna på den om ni kan, jag kommer garanterat göra det!
Lightweight prick!!