Världens mest underbara dag!

Kan inte med ord förklara hur bra den här dagen har varit, men ska försöka iaf.
Allt började egentligen med att prata med maria o joe, två helt underbara personer om jag älskar högt!!
Sen pratade jag med nån annan som jag älskar högt, Alicia.
Åkte till College och skulle skriva in mig, på vägen dit såg jag en buss som det stod "Is This It" på, ni som känner mig och älskar/hatar mig borde känna igen det..skrattade hela vägen till skolan...folk trodde nog jag var konstig haha!
Skrev in mig, o fick reda på att jag skulle betala betydligt mindre än vad jag först trott, så nu har jag pengar att öppna konto o köpa mattesaker imorrn, o kanske även köpa skor och gymkort, åh vad underbart!!
Sen när jag kom hem var föräldrarna helt underbara mot mig, fick mig verkligen att känna mig som en i familjen.
Sen utöver det så vet jag ungefär vad jag vill plugga till, vet exakt vart jag ska plugga, har nästan säkert jobb i sommar, mamma o syster kommer om 3 veckor, jag ska snart åka ner till London o träffa Joe, jag börjar på mattekursen redan på fredag, o allt är bara underbart!!
PUSS!!

Tisdag, du sköna ack du orättvisa!

Lite konstig rubrik måste jag medge, men men, konstig is what konstig does lol.
Hittills har jag tillbringat dagen med att prata med två av mina få, speciella och utvalda lovelies, aka Maria o Joe.
Har tyvärr inte kunnat gå ut på min tänkta promenad då vädret har varit typiskt engelskt, det ser dock ut att ha lättat nu, men vi får se om jag orkar eller väntar med det till senare då jag måste transportera lilla mig till North Trafford College för att skriva in mig på mattekursen samt betala avgiften (inte mindre än 102 pund!!!!) Men det blir värt det då jag, samtidigt om lär mig nåt o ger mig nåt att fylla min tid med, äntligen träffar o förhoppningsvis pratar med andra människor!! Gud vad jag saknar den fysiska kontakten med folk, att kunna titta folk i ögonen när man pratar med dem. Ni kanske tänker, "ja men du jobbar ju med människor hela dagen", jo det gör jag, men jag ser de knappt o samtalen är inte så givande då de mest handlar om vad jag ska göra under dagen eller så, så riktig mänsklig kontakt vill jag ha! Om jag har tur kanske jag får nån kompis, och förhoppningsvis är de sunda, riktiga brittiska människor, vad jag menar med det är att de går på puben på helgerna o kanske bjuder med mig!!! Med risk för att låta som en alkoholist, jag saknar att dricka!! jag saknar gemenskapen av det o jag saknar den härliga, varma känslan jag får av det. Men men..vet ju att jag får uppleva det när jag åker ner till London, ska ju följa med han o hans kompisar ut en kväll,o en sova över naturligtvis då det skulle vara nästintill omöjligt att komma "hem" på kvällen, o idiotiskt att komma hem med den där särskilda lukten i andedräkten o på kläderna.
Nu lämnar jag er alla med ett litet tips från mig, ta vara på allt o alla ni har, för en dag kanske ni inte har det kvar.

Puss!    

Nya planer, nya drömmar!

Insåg igår att det jag har velat bli sen jag var 8-10, d.v.s barnmorska eller barnsköterska, absolut inte är rätt för mig o dessutom gillar jag inte barn lika mycket nu har jag insett också.
Dessa tankar gav mig panik..vad skulle jag bli då? Hela mitt liv har folk avundats mig för att jag ha vetat exakt vad jag ville bli, men helt plötsligt var jag i deras sits, eller deras sits flera år sen.
Tänkte o tänkte..gjorde t.o.m. ett par såna där yrkestest. På det första skulle jag bli ekonom haha! jag hatar allt vad ekonomi är, o min bror påpekade att det är för att jag aldrig haft nån ^^. På det andra stod det att jag skulle bli polis..ännu ett hjärtligt haha! ogillar poliser och har alltid gjort det.
Sen efter lite tänkande och kloka ord från Maria o Alicia hittade jag den perfekta lösningen! Ni som känner mig vet att mitt hjärta alltid har tillhört Scarborough, o saken är att det finns ett universitet där med helt underbara kurser, kurser som jag aldrig i hela mitt liv trodde att jag skulle bry mig om.
Slutsats: Jag ska jobba klart mina 6 månader (åker hem i Februari isåfall ^^), åka hem, hitta nåt litet jobb fram till september 2009 och sen (om jag blir antagen) åka till Scarborough och bo o plugga där! Mina drömmar börjar äntligen besannas! helt sjukt underbart alltså!!!
YES for lisa!! woop!

WOOP!

Härliga nyheter, helt underbart härliga nyheter!!
Min syster ringde nyss, hon och min älskade, underbara mamma kommer till England den 30:e september!!! Sarah stannar en vecka, medans mamma stannar i en hel månad!! Förhoppningsvis åker de hit till Manchester en liten stund, men jag åker definitivt upp till Scarborough över en helg eller två, skitsamma med kostnaden! Jag ska träffa min underbara älskade mamma så mycket jag kan!! O då har jag ändå hunnit spara ihop ganska mycket pengar så det ordnar sig! Gud!! nu måste jag börja planera på vad jag ska hitta på..måste ju visa henne/dem runt Manchester och så..och bjuda henne (mamma) på olika saker,, typ mat o kläder o allt!!! Min mamma förtjänar endast det bästa o det innebär också att jag skiter i om jag blir fattig på grund av det...hon ska ha allt! Om jag kunde skulle jag ge henne månen, solen o alla stjärnorna! (om ni inte redan märkt det älskar jag min mamma haha)
nu kommer jobbet bli mycket lättare de närmaste veckorna, men det enda jag oroar mig för är hur det kommer gå när de åker hem igen :(..men det får jag inte tänka på nu..bara roliga tankar!
Puss

Appendix 2

Har precis kommit upp från att äta med barnen och titta på tv med dem. Under den tiden kändes det ibland som att jag ville gråta. Pojken var helt ok, men tjejen la små kommentarer överallt som fick mig att känna mig så liten! Jag vet inte om hon menade dem som pikar eller om hon bara sa dem, men det sårade mig! Men sen blir jag sur på mig själv, jag är den vuxna i det sammanhanget, jag ska vara den stora starka som tål kommentarer, jag är ju trots allt nästan 10 år äldre. Så question, varför tog jag åt mig? Varför är jag en sån mes för nån fjuttig kommentar från en 10 åring?

Appendix 1

Ett litet tillägg på mitt tidigare inlägg..det blidde keine promenix då jag helt enkelt inte kände för att gå ut med inte så mycket pengar, mindre fint hår och med en tidspress. Så förhoppningsvis blir promenaden av imorrn med ny energi, fint hår men fortfarande inte så mycket pengar lol.
Jag saknar att använda lol, jag saknar vänner som jag kan se eller röra, jag saknar min familj, jag saknar allt som jag har tagit för givet de senaste 19 åren. Whatever! Jag är en stark, självständig kvinna! (du också alli) just det..jag saknar alli! fast vi har små samtal över msn sakna jag att se henne i skolan varje dag, och saknar att träffas i hennes (non-existant) källare varje lördag tillsammans med de andra 2000 medlemmarna av Is This It? Bäst att inte skriva mer, känner tårarna krypa sakta fram nu.
PUSS världen!

Nyare inlägg
RSS 2.0