1 dag kvar

Tänker inte skriva mycket alls, dels för att mitt huvud inte sitter fast helt, men även för att jag inte har tålamod att sitta o tänka ahah.

Ni får troligen höra en liten recap på söndag, eller måndag...vilket som

Puss

Ingen bra dag...men 2 dagar kvar!

Orkar inte beskriva denna dagen, så struntar i det...men kan säga att den suger!!!!!!!
Men det är iaf bara 2 dagar kvar :D

3 dagar kvar o mår piss....

Inte pga min resa o allt det, det längtar jag ju till som tusan! Utan jag mår helt enkelt piss, känns som om jag ska svimma. Benen känns som bly, huvet snurrar o låter, jag kan inte gå rakt utan ser ut som om jag druckit för mycket..
Jag svär, om jag blir sjuk åker jag iaf, om jag så smittar ner alla i Norra London so be it!

Har panik för att jag inte hittar min lapp med tågtider o dyl., skulle lugnt kunna skriva en ny lapp, en tydligare lapp, men jag blev så fäst vid den..låter konstigt i know...men men...blir nog att skriva ny lapp iaf.

Läser min bok, the further adventures of a london call girl...älskar de här böckerna!!!

fucking 4 days left!! hell yeah!

Har äntligen en tid för vaxning, en stor tyngd har lämnat mina axlar. Men människorna på salongen kommer hata mig för jag har svarat på alla mail de skickat o frågat fråga efter fråga haha.
Det värsta som skulle kunna hända nu, är att när väl torsdag kommer, kommer mamman vara hemma o vilja att jag ska hjälpa till med maten eller nåt, men jag får helt enkelt berätta för henne att jag måste iväg då, för jag har bokat tid o allt!

Har nästan bestämt klart också att jag ska träffa J o L (J's flickvän) nästan såfort jag kommer in till Enf. så det blir kul, förhoppningsvis får jag också då träffa några andra ur gänget, för att sen slutligen få träffa P.
Jag förutspår lite pub, sen kanske ut o äta med J o L, för att slutligen bege oss mot die hotel =) där jag helt ärligt inte har en aning vad som kommer hända, men vad som än händer blir bra.

Det är nåt fel på min kropp, äter skit, rör inte på mig lika mycket som jag borde..men ändå går jag ner i vikt/stannar på samma vikt..hur är det möjligt?? Men jag ska inte ta det som att jag får fortsätta så här, för tro mig..det kommer hinna ikapp mig, så kommer jag sluta som en 150 kgs tjej som knappt kan röra sig o kommer rulla tillbaka till Ludvika ahah.nej va hemskt! men nu när jag äntligen har ett konto kan jag utnyttja dessa månader jag är kvar här för att gå till gymmet o iaf försöka få lite snyggare kropp.

Jag är inte längre lika nervös, nu är jag mest bara lite orolig, men allt överskuggas av en sån ofantlig glädje! Kan inte fatta att det äntligen händer!! 4 dagar, 96 timmar!

gissa!

har ni tagit en vild gissning? vill ni veta svaret??
5 DAGAR KVAR!!!!! Guuuuuuuuuuuddd! Nu är jag inte bara nervös för att träffa P o J, men även resten av deras gäng, samt för den stora risken att jag går vilse. Snackade med B idag, han sa att han hörde att jag skulle komma ner snart o frågade om jag längtade till att träffa alla...jo svarade jag, men tillade att jag är en blyg liten männiksa så jag undrade hur det kommer gå..han säger att han också var blyg innan han träffade dem, o att det gick bra.
Sa också att jag troligen jobbar som au-pair i London nästa år, han skrev då att då skulle jag bo nära alla mina underbara vänner i Enf. Ingen aning hur det kommer gå alls...om jag känner mig själv kommer jag sitta i ett hörn för mig själv, inte prata med nån, men om jag gör det kommer jag få en käftsmäll för att jag säger nåt dumt, så kommer P inse vilken nörd jag är, så får jag gå till hotellet själv, gråta mig själv till sömns o sen åka hem vid the crack of dawn, för att aldrig prata med eller träffa nån av dem igen. Det här kan vara mitt worst-case-scenario, som jag verkligen hoppas inte händer! det bästa som kan hända är väl..ja..allt egentligen.
en annan sak jag börjar bli lite orolig för är vad jag ska göra ensam i Enf. de 2-3 timmarna jag är där innan J eller P slutar. Men tänker inte heller åka dit nåt senare än det, för måste ju som sagt fräscha upp mig lite (läs mycket)
Jaja...det ordnar väl sig också..om inte annat får jag strosa runt o titta....kanske köpa kaffe, nån tidning, sitta på en bänk (as per usual) o läsa, dricka o titta på folket. Which reminds me..jag måste ladda på min mobil så jag kan kontakta P o J när jag väl är nere där, så vi kan ordna vart nån ska möta mig, o jag menar verkligen nån..för B sa, när jag inte alls visste vad jag skulle göra när jag väntade, att det alltid är nån av dem (alltså gänget) som är ledig. Så jag blir inte förvånad om nån jag inte ens pratat med, men som jag känner igen från alla timmar av gluttande på facebookalbum.

gud...lets not cet carried away!! allt kommer gå bra, alla kommer vara trevliga..jag kommer inte vara blyg o alla kommer älska mig!!! ahah

666 (aka 6 dagar kvar)

6 dagar kvar o är lycklig, men ändå inte. Är nervös men ändå inte. Är säker, men ändå inte.

Varför kan inte livet vara enkelt? Varför envisas dessa hjärnceller (aka tvivel) att etsa sig fast med ett grepp som bara kan liknas med en bebis som greppar fast i sin förälder för sitt liv med vassa naglar som river hål på den tjocka huden.

Jag vill hem! Jag vill bort härifrån iaf, för att åka hem, om än ett litet tag. Har bestämt mig att stanna här en månad mindre. Skälet till det är att jag inte klarar så mycket mer än det. Jag känner mig inte 100% bekväm här. Får ångest när det är min lediga tid, ångesten kommer av att jag vet att de pratar om mig o frågar si själva varför jag inte är nere med dem alt. varför jag är uppe i mitt rum hela tiden. Tror min redan, nästan överfulla bägare rann över då lilltjejen kom in igår, igen, o frågade varför jag jämt är inne på internet, senare kom hon in o erkände att hon o hennes bror brukar vara inne i mitt rum när jag inte är här o ligga på min säng. Jag sa til henne, vänligt men bestämt, att de inte borde vara inne i mitt rum, varpå hon svarar nåt i stil med; det här är inte ditt rum eller din säng, vi har lånat dig det.
Jag klarar inte heller av tystnaden o obekvämheten när pappan är hemma, med mamman får jag iaf lite samtal, även om det för det mesta kretsar sig kring vad jag gör för fel.
Som sagt jag klarar inte av det. så jag har bestämt mig att läsa klart första delen av min matte, det enda som håller mig levande här, o sen åka hem.
Vill hitta ett jobb i London, med yngre barn, med en svensk eller engelsk familj (jag svär till gud att jag inte är rasist..men fatta vad jobbigt att inte fatta vad fan de pratar om på sitt språk!! så nej tack..en familj som pratar engelska eller svenska hela tiden..give me!!)

Konstigt nog känner jag mig inte heller feg eller att jag ger upp...för tro mig! jag är inte feg! o tro mig..jag har kämpat verkligen, kämpat my ass off!

Men nu är det bara att säga det, utan att riskera att få en dålig referens eller ingen alls. Men om de skulle ge mig en dålig referens skulle pistolen inte vara långt borta från mitt huvud!

Jag har tappat tråden från mina eviga kärleksförklringar till P, o det är för att ångesten jag har för detta jobb nästan överskuggar min glädje. Förhoppningsvis kommer ni hitta mig gladare imorrn.

tramp, your name is Lisa....

7 dagar kvar nu!! o det känns verkligen! gick runt på stan idag o tänkte, om exakt en vecka kommer jag vara där, göra det etc etc.

Hade längtat till att sova länge imorse då jag var aptrött, men ack, ödet hade andra planer..
typ 5 i 9 får jag sms, vaknar abrupt av detta. Sms:et är från J, som frågar en fråga som inte precid var urgent o kunde gott o väl ha väntat med att fråga...men iaf...han skrev att han höll på o titta igenom gamla sms o hittade ett av mina från i veckan o var "confused" han var inte säker på om jag menade att jag skulle träffa P 7-8 på morgonen eller eftermiddan o jag hade sagt att jag skulle komma dit tidigare..så han var som sagt lite confused.

Min väckning var dock en blessing in disguise då jag kom på att jag skulle till banken för att sätta in pengar i mitt nyöppnade konto, o banken stängde 12...så om inte han hade väckt mig hade jag nog inte hunnit.

Nervositeten börjar sakta men säkert ersättas med en oerhörd längtan! 7 dagar kvar! 168 timmar!

8 days to bliss

Dagarna springer iväg, men inte lika fort som jag skulle vilja.
Pratade med honom igår, som vanligt, både på morgonen och kvällen :D

Ännu en sak jag måste göra innan jag åker, som lades till igår, är att typ skicka namn, address o nummer till min familj på alla jag ska träffa i london. förstår ju självklart att de är oroliga...men kul o veta att de kan ringa närsomhelst under kvällen..jättekul verkligen! haha

P frågade igår varför han hade en känsla av att han skulle bli skjuten av nån av mina familjemedlemmar ahahah

Min hjärna har slutat fungera..vet inte om det beror på åldern, spänningen eller fallet av mitt blodsocker...kanske en kombination av alla 3 tror jag. Så grymt hungrig men tycker inte om att gå ner o äta när föräldrarna är hemma...vet inte varför..känns bara obekvämt.
jaja-..ska ta en liten promenix om jag orkar..ni får höra ikväll eller imorrn om jag faktiskt tog min bakdel o gick en promenix haha

9 days to.....

Igår så väntade jag, pratade med älskade Alli, väntade på att virussökningen skulle bli klar för att kunna gå o lägga mig. Hade slutat hoppats att P skulle logga in (London-Killen) eftersom uret var efter 10 o han har gått o lagt sig senast 9:30 alla andra dagar..men lo and behold...in loggar han....vi pratar....han bokar hotellrummet o så säger vi natti natt...han skickar bokningsbekräftelsen o jag trodde att jag skulle dö...fick världens attack av en blandning av gråt, skratt o hicka hahaha. Kan med säkerhet säga att jag var glad iaf ^^ (kan också meddela alla att varje gång jag tittar på bekräftningen anammar ett skratt som är en blandning mellan crazy-professor, en full/nykter Lisa o en smått efterbliven unge ahahah

Det händer äntligen! Allt jag nånsin velat, o bara 9 dagar, 216 timmar, 12960 minuter jaja..you get the picture hahaha

Har jag nämnt att jag är glad? Inte? Iaf....Lisa är glad! mer än glad, helt jävla upprymd av glädje, nervositet, längtan etc etc


10 days left

Ni som känner av er att ni inte orkar läsa nåt mer om min helg föreslår jag er att ignorera mig de närmaste 10 dagarna, eller egentligen de närmaste 3 veckorna (minst..då jag troligen inte kommer kunna prata om nåt annat efteråt)

Är ni kvar? Ja då får ni skylla er själva mohhahah!

Hade en sån underbar dröm igår natt...vaknade vid 3-tiden o skrev ner den på ett litet papper som jag har nära sängen (ett litet tips som jag ironiskt nog fick från J)
Tänker inte berätta i detalj, men vi var på hotellet iaf. =)

Pratade med J igår, som sa att jag inte behövde vara orolig, för han är världens snällast. Hann inte berätta att det inte var det jag är nervös för, utam hur jag bir sedd. Alla ni som känner mig vet ju att jag kan vara lite blyg ibland o ibland helt galen..så jadu...ingen aning vilken sida han kommer se ahah.

Längtar verkligen som fan!!! Om han helt plötsligt skulle säga att jag inte kunde komma ner då, om 10 dagar skulle jag alvarligt bryta ihop, men tvingas visa en glad front inför familjen. Så jag får helt enkelt verkligen hoppas att så inte blir fallet. Men jag skulle bli mucho förvånad om det hände..för det är trots allt han som har velat, nästan mest, att jag skulle åka ner asap. Så allt borde run smoothly!

Min prelimära plan, för dagen D, är att vakna (kommer nog inte sova alls men iaf haha) vid 6. Duscha, göra mig iordning. Kanske äta frukost. Lämna huset vid 7:30. Komma fram till metron senast 8. Hoppa på, komma fram till tågstation senast 9. Köpa biljett, savers return to London Euston. Köpa kaffe i massor. Hoppa på tåget 10:15, komma fram till Euston 15:05. Ta tunnelbana och ett till tåg för att komma fram till Enfield vid 16:40 typ.
Gå runt, hinna stressa av lite, fräscha upp mig o bara chilla. Och vänta!!!


Boys with their toys....

 brukar man ju säga, men sist jag kollad var inte jag en pojke haha!
Köpte ny mp3 idag, ett sällskap ner på tåget som avgår den 29:e november! Japp..ni hörde!! allt är äntligen klart!!
Helgen kommer kick-ass på så många sätt!! Joe skicka sms tidigare o frågade vilket datum jag skulle åka ner, så slutade det med att jag ska träffa honom tidigare än London-killen (höll på o skriva hans riktiga namn ahah) som kommer träffa mig ungefär 7-8 vid stattionen. Joe slutar 6, så det blir lite pub med honom o troligen resten av gänget. Men jag ska wrap it up efter nån timme, för även om jag velat träffa J hur länge som helst så är det inget i jämförelse  med hur mycket jag vill träffa L-k!! i hans egna ord, typ, så vill han lära känna mig ensam så mycket det går, o tro mig det vill jag också!! därför är jag ein bischen orolig att han ska bli arg att jag planerat att träffa joe en liten stund, hoppas inte det, men det borde han inte....för det blir bara nån timme, sen när han kommer o möter mig så kommer det vara vi hela kvällen, natten o morgonen!
Gud! så jäkla nervös!! samtidigt som jag inhandlade meine neus mp3-spelare köpte jag 2 nya tröjor o fina örhängen, vill ju inte komma ner som världens slo heller. o han sa ju själv att han ska klä sig fint med skjorta o så (såå gullig!!)
Mitt humör växlar mellan ofantlig glädje till nagelbitande nervositet.


This Is Lisa's England!

Det här kanske bara är jag, men har ni nånsin blivit glada, på nåt konstigt sätt, när det inte är ni som är osäkra?
Låter konstigt jag vet, typ vadå glädja sig i att andra mår "dåligt"? men jag ska försöka förklara.

Snackade med London-killen (om ni undrar varför jag aldrig skriver hans namn är det för att jag vill att det ska behålla nån slags anonymitet (trots att alla jag har pratat med på sistone vet hans namn haha, men ändå) igår, helt underbart för övrigt! Vi är båda lite angelägna om att träffa varandra snart. Igår, efter att han varit till pubben med sina kompisar (och pratat om mig :P) så skulle jag kolla upp tåg o sånt, så vi visste ungefär hur min resa skulle vara. Han blev lite chockad när jag skrev att jag kommer åka på 2-3 olika tåg o sen underground..han sa att han inte var värd besväret...typ hallå! det är han visst!1 så värd så det gör ont!! men det var inte enda displayen på att även otroligt snygga människor han ha self-doubt. Lilla sötisen skrev att han hoppas att jag fortfarande tycker om honom när jag träffar honom.
O nu till mitt försök till en förklaring till min första paragraf. När man som mig, alltid varit lite osäker när jag tyckt om nån jättemycket, så är det en befrielse att inse att andra gör det också..o visar lite att han tycker om mig mycket mer än han gjorde, så om ni förstår grattis, om inte så kan jag tyvärr inte hjälpa er.

Är så jäkla trött idag!! (hyper också, vilket jag förklarar senare i inlägget) Han kom hem från pubben vid 23 typ...vi snackade i en halvtimme..sen skulle han sova för att kunna gå upp o jobba idag vid 5..så jag gick också o la mig i försökte sova..tror ni det gick?? NEJ!! Jag svettades, samtidigt som jag frös, hade en rejäl huvudvärk o kunde inte sluta tänka på honom o hans dröm som han hade haft om mig. När jag låg där i min fysiska ensamhet hade jag bara en tanke...hans armar runt mig...gaah! Är så sjukt nervös, samtidigt som jag längtar så in i helvete!!
Har så mycket att göra....hårborttagning!! ahah...eller jag först o främst vara säker att familjen inte behöver mig den helgen o att jag faktiskt kan åka. Jag ska också gå på en liten "Lisa special", dvs sluta äta skitmat eller sluta äta mycket mat överhuvudtaget..men oroa er inte..har inga planer på få en ätstörningar, vill bara motverka alla veckor av skit"mat".

Kommer kanske också träffa joe..yay! typ på söndagförmiddag..eller så kan jag försöka planera att jag kommer dit tidigare o hinner träffa honom före..o förhoppningsvis hans flickvän (som för övrigt är det finaste o sötaste på denna jord!)
På tal om joe, london-killen sa igår att han hörde att jag hade varit kär i joe, o sa, på skämt, att jag bara tyckte om honom för att J var upptagen o att jag utnyttjade honom för att komma nära J. ahah..lilla sötis!! gud! längtar som bara den!!

Bered er, typ den 30 November, att höra en recap av helgen, självklart inte i detalj..lite privatliv har jag :P

Puss!

Helger i sin storhet

Jag har alltid underskattat helger, men det blir lätt hänt när man, som jag, antingen har varit arbetslös, eller tvingats åka till kyrkan 10 på söndagsmorgon, i det första fallet för att varje dag är för tusan som en helg, o i det senarwe fallet för att helg ska vara lugnt o skönt då man kan göra vad man vill o inte gå upp tidigt bara för att klä sig fint så man inte upprör gud (eller alla skvallerkärringar, som i detta fall anser sig nästan vara gud).

Skälet till att jag insåg detta var att jag vaknade nyss, alldeles utvilad o glad. En markant skillnad mot hur jag vaknar på vardagarna, när det är så tidigt/mörkt att man känner sig för att hoppa ut genom fönstret, eller ja egentligen är det inte så tidigt, men mörkt är det, o för det mesta regnigt.

Ett annat skäl till att jag älskar helgerna numera är att jag har möjligheten att göra vad jag vill. Ligga i sängen fram till 10, äta frukost vid 11, vara uppe i mitt rum chattandes med helt underbara människor o sen åka vart fan jag vill! haha

Idag står Manchester på schemat, tänker försöka åka in innan 12, men det finns en människa som kan komma att ändra den tidsplaneringen helt. I vilket fall jag ändå åker in innan 2, så inte så jätteskillnad iofs.

Vad jag har planerat i Manchester är följande:

*Dricka tills jag mår illa (kaffe alltså haha)
'Äta tills jag känner mig mätt o belåten (helgerna brukar mina ätvanor bli helt fel, kaffe, nötter o kanske nån macka..its all good)
*Spana in det vackra folket, som för övrigt ibland märker att jag finns o lever
*Titta igenom alla skivaffärer i jakt på ljuv musik
*Göra allt detta medans hela min närvaro blir överväldigad o vacker pga närvaron av Alex David Turner.

Ibland känner jag mig ensam när jag åker dit, ensam, o ser alla vackra par o stora gäng, men en annan sak jag lärt mig att uppskatta är just ensamheten, o egentligen, när jag tänker efter är jag aldrig helt ensam, Alex är alltid med mig i fickan o öronen, Alicia är alltid med mig i sinne, själ o hjärt o London-killen är alltid med mig i tanken, hjärtat o hela mig. Så med tanke på det är jag verkligen inte ensam, nånsin!

Nu ska jag nog gå upp, tvätta bort pandaögonen, äta frukost o göra mig iordning för min day of Me!

puss alla, ni finns alltid hos mig, även om ni är ett hav bort! <3

hum

hatar egentligen att ha tidspress när jag skriver...men måste hämta ungarna om en kvart..så det här måste vara klart om 10 minuter hahaha.
Satt nere i köket, pluggade lite, kokade ris, sen helt plötsligt säger frun i huset typ att jag inte kan så mycket, att mina föräldrar var för snälla mot mig, eftersom de andra au-pairerna kom in i huset o kunde göra allt utan att fråga..blev lite paff av det här..sa inget till henne...men gick upp..skrev tusen saker till en söt alicia...grät för första gången på länge..o har varit allmänt bitter...vad förväntar hon sig?? Ja, jag är bara 19..men jag gör mitt bästa, jag tyckte att jag gjorde allt bra...men tydligen förväntar hon sig att jag ska göra saker innan hon säger till, inte fråga om jag inte förstår nåt (för jag ska ju kunna allt!)
Gud..jag blir bitter!! jag kan göra allt hon ber mig om!! o är det verkligen mitt fel att deras andra au-pairer har varit från jävla u-länder!! där de tvingas lära sig tvätta kläder med hjälp av en bäck o stenar för att överleva!!
längtar till jag slutar här, i februari =), åker hem en sväng..sen åker till london igen o jobbar som au-pair.....då har jag iaf bra o många kompisar i samma stad, o har en möjlighet att göra nåt vettigt på helgerna..o också förstå vad de pratar om!!
(jag ber om ursäkt,,eller egentligen inte...om mina nuvarande åsikter har en rasistisk ton..inte meningen!)

måste iaf sticka nu...men kommer tillbaka senare..då prat med människor jag älskar står på schemat!

Glädje!

Ska för en gångs skulle inte be om ursäkt för det jag ska skriva här vid just detta tillfälle..på tal om det..England har varit så jävligt bra för mig, har fått bättre självförtroende, har blivit mognare o allt sånt..så hoppas ni har sagt hejdå/glömt lilla blyga, konstiga, udda lisa som nästan aldrig stod för vad hon tyckte, säg istället hej till nya Lisa :)

Den här veckan började helt sjukt bra, ungarna var snälla, mamman var snäll (är hon typ jämt med ni fattar), jag ringde London-Killen i går när barnen var på simlektion. Så jävla underbart!! Den mest underbara london dialekten o så söt!! Sen när vi kom hem från lektionen o jag fick sluta för dagen, gick jag upp till mitt rum, satte på datorn o vips så var han där!!

Vi pratade om allt, han var lite ledsen för att spelningen nu på torsdag blev inställd så jag ville muntra upp honom, vilket resulterade i ett långt mobil samtal samtidigt som vi var på msn o webcam =) Finally a face to go with the voice!!
Men det blir bättre, mycket bättre!! Han frågar när jag ska åka ner, jag säger typ december kanske, han säger att han vill att jag ska komma ner innan december, så vi bestämmer att jag ska åka ner i november, alltså denna månad, närmare bestämt den 15:e till den 16:e. Kommer nog tyvärr inte kunna stanna i hans hus, utan sova på hotell i närheten, men sen kommer det bästa! Han frågar mig om jag skulle vilja att han stannar på hotellet med mig så att jag inte är så ensam! O så delar vi på kostnaden!! Så jävla perfekt!!! Tågbiljetterna är dyrare än vad jag trodde, men det skiter jag i!! Jag ska ner!! O äntligen träffa honom! Det kommer bli en nervös men jäkligt skön helg! Åker härifrån typ 1 på eftermiddan på lördan o sen åker därifrån typ 12 på söndan. :)

Idag när jag vaknade, inga pengar kvar på mobilen o trött som ett as, kunde jag inte sluta le! Ungarna var perfekta imorse o allt gick perfekt.
Går till bibblan för att lämna tillbaka en bok o låna nån ny, o vad hittar jag! Jo..två böcker jag letat överallt efter! bokstavligt talat stirrandes rakt mot mig.

Det var min redogörelse för den perfekta veckan!! (o jag vet att det bara gått 1 dag o nåra timmar :P)





Used to get it in your fishnets....

Åhhhh! Han är så söt!! det finns inte ord..vi har pratat mycket, mycket på sistone..om allt..nej tro mig..verkligen allt! han ringde även upp min mobil häromdan o insåg att han har världens sötaste röst, men inte alls som jag hade tänkt mig...men jag kan fortfarande inte få rösten att passa ihop med ansiktet..men jaja...det ordnar sig nog.
Varför beter sig killar annorlunda när de är med kompisar? fick svar igår av två underbara damer, Alicia o A-K..o det de sa var sanning..men jag funderar fortfarande...för han är så grymt söt annars..skriver jättemycket o jättefint..jag förstår ju självklart att han inte kan skriva helt likadant när det står en kompis bredvid o tittar på skärmen..men give me a break!! Ok...nu när jag tänker efter så var han inte så hemsk/annorlunda....men det får mig ändå att tänka på att de flesta killar blir annorlunda när de är med kompisar. Pratade med underbara bror om det igår, o underbar som han är, svarade han ärligt att om han var med en kompis samtidigt som han pratade med sin "tjej" så skulle han prata likadant..en sån kille vill jag ha..inte min bror självklart haha..men ni fattar.

Ingen inne på msn..nooooooooooo! Whyyyyyyyyyy? Por Que?????? (för att citera min gud (a.k.a. Julian Casablancas))
Är uttråkad, trött p.g.a. av att jag aldrig kan sova längre än till 8 oavsett hur sent jag lägger mig, hungrig o kärlekssjuk!
Ska göra mig iordning snart, äta frukost, klä på mig etc..you know the drill, för att senare åka in till stan för att uträtta lite ärenden (vilket i min värld betyder fylla på mobilen så jag kan ringa london-killen o köpa lösgodis)

Closure fo' sho'

Känner mig så nöjd o glad!!
Igår kände jag att jag behövde få closure från daniel..så jag slängde iväg ett kort mail där det typ stod varför jag slutat prata med honom o det var typ allt.
Fick tillbaka ett lång mail där det stod hans lame ass förklaring till varför allt hände etc etc *bullshit* o att han ville försöka igen.inte en glimt av tvekan att jag skulle svara ja. Major head-fuck ett tag, tyvärr i en liten stund av svaghet från min sida funderade jag faktiskt på det..men sen med hjälp av alli o astri så insåg jag att jag inte kunde göra det, för så många olika orsaker som ni som läser troligen redan vet. Så jag svarade med ett kort mail att han hade sårat för mig för mycket för att jag ens skulle kunna tänka mig att försöka igen. Trodde att allt var slut då o avslutade kvällen med ett mycket trevligt samtal med en topless london-kille haha.
Men så fel jag hade..gick in imorse o hade fått ett mail från honom där det stod att jag själv valt att bli sårad (jo verkligen..duh!) o min nästan favvo del var slutet.."feel conviction" typ wtf!!! menar han att jag ska betala för att jag nobbade honom eller?? låter fan nästan som ett hot i mina öron haha. Men jag kan bara säga att all tvekan jag hade igår försvann direkt!! nu har jag äntligen fått closure o kan gå vidare på riktigt o inte fundera på om jag gjorde rätt..för damn right att jag gjorde!

If its not forever, if its just tonight oh its still the greatest

Rubriken sammanfattar detta inlägg väldigt väl (iaf om jag får exakt det jag vill)
Efter mycket tvekande, ångest, rädsla o oro så frågade jag. Hon svarade varken nej eller ja. Men hon sa att hon skulle kolla upp hur de jobbar o så. Fast jag fick intrycket att det kommer bli ett positivt svar, för jag var helt säker att hon skulle säga nej direkt, men icke. Hon sa också nåt om att hon skulle kanske kunna ta ledigt.
Hoppas, hoppas, hoppas!! Vet att man inte ska bli för glad innan nåt är säkert, men jag kan inte hjälpa det nu. Sitter o dagdrömmer. Kommer komma fram till london senast 8, hela saken börjar 8, men det tar bara 9 minuter att gå från tågstation, o de börjar inte spela förräns 9. Men troligen åker jag så jag kommer dit typ 4-5, för då hinner jag träffa lite folk o så, förhoppningsvis kan nån, london-killen eller joe, möta mig vid station. Titta o stirra på honom när han spelar gitarr, prata med honom o dyl. när de inte spelar o sen följa med honom hem o sen åka med tåg 8-9 på morgonen.
Måste veta snart om jag får åka..för jag har massa försköningsaker att göra, typ raka benen etc o vara någorlunda fin :)
skulle inte vara så bra om jag kom med fettigt hår, inget smink, håriga ben o underarmar o så..haha
kom o tänka på en annan sak...kan inte dricka kopiöst mycket då jag måste upp tidigt o jobba dagen efter..o när jag aldrig träffat nån av människorna där heller.
Kommer inte kunna bli smal heller...gahh! han har dock redan sett mig från min värsta sida o inte sprungit iväg (kultur bbq i sörvik nån? :P)
Han får typ nästan helt enkelt ta mig som jag är haha.


Huvudet känns tomt..jag återkommer när jag vet exakt


All i want is to be home- foo fighters

Känner själv att jag inte varit så duktig med uppdateringarna trots att jag behöver det
London-killens band, Ihbnia ftw :P, har en spelning i London den 6:e november, vilket är en torsdag, alltså en veckodag, alltså jag jobbar. Men fick sms, out of the blue från ingen mindre än *drumroll* joe idag. Han frågade om jag skulle på spelningen för london-killen ville se mig. Självklart blir jag glad o sådär fnittrig som bara jag (plus alla bitchiga, jobbiga amerikanska tjejer i varenda såpa) kan bli när nåt handlar om min babe. Tittade upp tåg som skulle ta mig till London 7-8 o sen ta mig hem kl. 1-2. Alltså skulle det här kunna gå vägen om (peppar, peppar ta i trä) föräldrarna jobbar bra dessa dagar. På torsdan skulle jag alltså hinna ta barnen till skolan, göra allt jag behöver hemma o sen åka med tåget, mot London-killen o joe..o musik, o en skön, skön säng, som jag kanske får dela med nån. På fredan skulle jag komma hem i tid att hämta barnen från skolan, skulle alltså behöva att nån av de kan göra iordning barnen o ta dem till skolan. Skulle inte heller missa min älskade matte, då de har två tider för samma kurs då det var överfullt på fredan, alltså la de in en lektion på tisdagar, samma tid o exakt samma kurs. Det "enda" jag behöver göra, förhoppningsvis imorrn, är att fråga ifall detta skulle gå för sig, ska även säga att jag så gärna vill åka ner o stödja min bästa kompis vars band spelar, att jag kan jobba hela helgen efter, samt att de kan dra den dagen av min lön.
Vill detta så gärna, det skulle vara helt perfekt, träffa london-killen o joe, lyssna på deras kick-ass musik, förhoppningsvis sova i ett mycket speciellt rum o sen åka hem.
Skulle alla som läser detta önska mig lycka till imorrn...jag måste få de att säga ja! (men maci oroa dig inte..ska inte bli helt deppig om det inte funkar...bara lite hehe)
Måste få detta att funka! Vill så gärna ha lite glädje o kärlek i mitt liv

Sex on fire

Har varit så underbart glad hela dagen idag, kunde inte sluta tänka på samtalet kvällen före. Sen när jag gick in i morse var han där!
Så underbara samtal vi har..om verkligen allt! allt mellan himmel o jord o jag känner mig så säker med honom, så jag kan prata med honom om allt.
Senare på dagen pratade jag med joe också..o han sa att han uppenbarligen tycker om mig. Deras gemensamma kompis hade berättat för joe att han hade umgåtts med honom häromdan o han hade visat fullt med bilder på mig, o sagt "isn't she nice??" så deras kompis berättade att han definitivt gillar mig. Gud vad glad jag blev när jag hörde det..alltså han hade ju själv berättat igår..men att höra det från dem var utöver det jag nånsin drömt om.
Gud vad jag längtar ännu mer tills jag åker ner till London nu..o jag ska banne mig inte vara blyg o tråkig..jag ska ge full rulle..jag ska få honom!! jag lovar er!! kommer ju vara med honom mest då, som ni redan vet, det är i hans hus jag ska sova i....gud vad kul!!
Jag har nu bestämt mig för att åka i början av november.antingen den 1:a till den 2:a eller 8:e till 9:e..så mindre än en månad kvar!! Gud vad jag vill det här..mer än nåt annat..jag klarar av ett långdistansförhållande om det är med honom o bara i samma land..tåg är inte så dyrt..så jag skulle kunna åka ner en gång i månaden eller nåt. Gud..om du finns..snälla gör så att det här blir bra...han är så perfekt..han är snygg, söt, sexig, rolig, omtänksam, älskar musik, lär ut gitarr till barn, lång, mörkt hår, får mig att må bäst, får mig t.o.m att fundera på att ta ett stort steg...vill så gärna!! vill ha honom..vill vara hans, vill pussa honom, krama honom, mysa med honom, lyssna på musik med honom, lyssna när han spelar gitarr, gå ut o festa med honom, dansa med honom, vara med honom när han sover, skratta med honom, promenera med honom,allt! jag vill göra allt med honom!
Ni kanske tänker att jag jämt säger så här...nej..inte i samma utsträckning, den enda som har varit nära/mer är joe..ni kanske också tänker att det är konstigt att han är kompis med honom..varför skulle det vara konstigt? det är london-killen jag gillar fullt ut..det är inget lamt försök att vara nära joe,....visst kommer det vara kul, för han är en av mina bästa kompisar..men jag vill det här bara för att få min london-kille...o för att vara helt ärlig skiter jag fullständigt i om ni tycker jag är galen etc..bara jag är lycklig säger jag bara.
Ska sluta mitt inlägg nu..o hoppas innerligt att han kommer online.
Puss

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0